När det nordiska är exotiskt – om att bygga en bro mellan folklig dans och cirkeldans

Mitt ena dansben har jag sen barnsben haft i den folkliga dansen med nordiska rötter. Dansen runt majstången var en glädjekälla liksom lekarna på loft och logar i min tidiga ungdom. Av den legendariske levnadskonstnären, spelmannen, dansaren mm Vifast Björklund fick jag lära mig hambo, bakmes och långdanser i Norrbotten i slutet av 60-talet. Via Philochoros och Musikforum i Uppsala gick vägen vidare till polskornas mysterier.

Mitt andra dansben hittade sin plats i cirkeldansrörelsen som kom till vårt land på olika vägar från 70-talet och framåt. Detta är en stor internationell dansrörelse som har många olika namn, alltifrån "Circle Dance" och "Tanzmeditation" till "Sacred Dance" och "Helande cirkeldans". Grunden är den folkliga dansen i cirkel från "tidernas begynnelse" som finns i de flesta kulturer, numera i olika hög grad som en levande tradition. Musiken och danserna kommer nästan uteslutande från andra kulturer än den som har sina rötter i vår egen folkliga tradition. Cirkeldanser och långdanser från östra Europa, Balkan, Skottland, Mellanöstern osv blandas med koreograferade danser som har de folkliga danserna som inspirationskälla. Det handlar om en dansform där alla kan delta, alltså en dans på golvet, torget, ängen… Det är inte en dansform för uppvisning inför publik.

Ganska tidigt gjorde jag reflektionen: Var är arvet efter vår egen nordiska danstradition? Jag känner igen många stegsekvenser, kanske är de bara spegelvända eller så är dansriktningen en annan. Musiken är ofta i 2- och 4-takt eller i ovanligare taktarter som 7/8, 9/8 osv, vilket ger ett speciellt "sug" i dansen. Dock är det ovanligare med 3-takt! Kan det vara så att vi inom cirkeldansrörelsen har missat något när vi i så liten grad tar upp arvet från vår egen tradition?

Jag började smyga in "cirkelvalser" och en och annan långdans. Eftersom jag haft sången som ett av mina instrument hela livet låg det nära till hands att dansa till egen sång. Mitt intresse för balladdans väcktes. Min ambition har på senare år blivit att försöka väva ihop cirkeldansen med den nordiska folkliga dansen till det gemensamma kulturarv det egentligen är. Uppmuntrad av dansare och dansledarvänner har jag lett ett par kurser med spännande möten mellan människor från båda dansarenorna. Från hänförda deltagare har jag fått kommentarer som: Exotiskt!

För mig är dansen något som skapas och upplevs i nuet. Inget danstillfälle är en upprepning av det föregående. Vi kan inte veta hur man dansade för 3000 eller 300 år sen även om bildkonst på keramik och väggar samt senare dansnotationer och uppteckningar kan ge oss ledtrådar. Foton, inspelningar och film är förhållandevis moderna företeelser och visar även de på hur det lät och såg ut just då, inte på något statiskt och oföränderligt. Dansen förändras och utvecklas med oss som dansar. Den som ägnar sig åt "internationella folkdanser" kan efter många års lärande och utövande göra egna koreografier med olika danssteg och -sekvenser från t ex några byar i Rumänien. På samma sätt skapades "svenska folkdanser" runt det förra sekelskiftet med högre eller lägre grad av influens från de folkliga danserna.

Jag vill verka i den traditionen. Dels försöker jag rota mig i det vi anar om hur man dansade förr och hur det har förts vidare från person till person. Dels låter jag mig inspireras av allt som binder oss människor samman oberoende av i vilket land och i vilken kultur vi lever. Därför kan jag skapa en polska i ring, en långdans till egen trall eller en cirkeldans till en nordisk folkvisa, viss om att jag är i gott sällskap med alla de som dansat före oss.

Elisabet Jansson, Falun 2009-10-23