The Hymn of Jesus Findhorn 2006

På Trettondag jul 1977 uruppfördes The Hymn of Jesus i Universal Hall på Findhorn. I många år innan dess hade Bernhard Wosien haft bilden av den här dansföreställningen med sig på vägen. En gång hade han en vision av en natthimmel och ett hav, men han kunde inte se jorden där visionen skulle gestaltas.

Sacred Dance´ födelse

Bernhard Wosien, född 1908, var balettmästare och förste dansare på Berlinoperan, koreograf och danspedagog. I mötet med en folkliga dansen med början på 50-talet, särskilt de grekiska danserna, började det som han skulle komma att kalla "Meditation i rörelse" ta form. Bernhard hade länge anat dansens esoteriska dimension, uttryckt så att dansarbetet måste börja med grunden, dvs från insidan, så att det blir möjligt att spegla människans likhet med Gud. När han så inbjöds till Findhorn under hösten 1976 föll allt på plats. Han fann jorden där fröna skulle sås, gro och växa till det som kommit att blomma som "Sacred Dance".

Festival of Sacred Dance 2006

I juli i år firades 30-årsjubiléet på Findhorn. Äntligen var tiden mogen för mig att besöka Findhorn. Vi var 7 svenskor på plats, bl a Flödets redaktör, en ofta sedd gäst på Findhorn. För oss andra var det premiär. En vecka med ett veritabelt smörgåsbord väntade på oss. Två eller tre parallella workshops både för-, eftermiddag och kväll. Här gällde det att gå på intuitionen, det fanns inte en chans att hinna med allt.

Gabriele och Ewa

Ewa Henderson och jag drogs på ett märkligt sätt till en "kurs i kursen", dvs en tre dagars workshop med Maria Gabriele Wosien, Bernhards dotter som var med för 30 år sen och nu är en av dem som för arvet vidare. Vi var ett drygt 40-tal människor från hela världen som delade den här upplevelsen, arbetet med och uppförandet av "The Hymn of Jesus". Det var som att "hymnen" valde oss. Det blev en speciell, ordlös, gemenskap mellan oss, det var något som syntes i ögonen när vi mötte varandra i matsalen eller vid andra workshops.

The Hymn of Jesus

Koreograferad av Bernhard hade föreställningen satts upp under Trettonhelgen 1977. Han sa i sitt introduktionstal att detta utgjorde höjdpunkten i hans liv (då var han 68 år). Om jag förstod saken rätt så satte han inte heller upp den någon fler gång. Gabriele har arbetat mycket med den, och den med henne, så att den har utvecklats åt alla håll och levt sitt eget liv. Endast två av de tio danserna/dramatiseringarna är Bernhards ursprungliga koreografier. Det är dels den centrala "The hymn of Jesus" och "Pilgrim´s Dance".

Gabriele gjorde ett beundransvärt arbete med att mycket tålmodigt instruera oss dansare (av vilka en hel del inte förstod engelska), ljud- och ljusskötare m fl. Det var en sagolik upplevelse att få berättelsen på det här sättet under Gabrieles mycket kunniga och samtidigt ödmjuka ledning.

Berättelsen

Föreställningens berättelsen är passionsdramat. Texten är i huvudsak ur Johannesakterna, en av nya testamentets apokryfer (texter som inte ansetts ha tillräcklig äkthet för att införlivas i bibelkanon). Även texter ur nya testamentet finns med. Samme man som stod för recitationen då gjorde det nu, 30 år senare.

Själva kärnan är den 12 minuter långa "The Hymn of Jesus", där man dansar till de 4 ggr 7 verserna ur Johannesakterna där Jesus samlar sina lärjungar i cirkel sin sista kväll, uppmanar dem att dansa under det att han håller sitt avskedstal. "Hymnen" är omgärdat av ett "före" och ett "efter". "Före" består av intåget i Jerusalem, där folket hyllar Jesus som en konung med Hosianna-rop och palmkvistar, och korsfästelsen då förlåten i templet rämnar och lärjungarna skingras. "Efter" består av vördnaden inför korsets mysterium, hyllningen av den uppståndne och de initierades gemenskap.

Lärjungarna Johannes och Judas spelar en särskild roll då Jesus uppenbarar sig för dem efter uppståndelsen. Hela föreställnigen slutar med hyllningen av Guds moder – morgonstjärnan, Venus – som sprider sitt ljus över oss alla.

Föreställningen består av ett 10-tal danser/koreografier (där jag kunde känna igen "Hosanna", Konsekrationscirkel-dans och "The Pilgrim´s Dance"). Hälften skulle jag beteckna som danser och hälften mer dramatiseringar, där vi fick vara folkmassa, lärjungar, illustrera katastrofen mm. På det viset fanns verkligen möjligheten att gå in i berättelsen på djupet, med hela kroppen.

Om du vill se foton från föreställningen så kan du klicka på den här länken:www.tanzmeditation.de

Mina reflektioner

Man kan säkert uppleva den här föreställningen på många olika plan beroende på var man befinner sig själv, men betoningen ligger på den mystika upplevelsen. Det kanske inte blev som när de gjorde den 1977, då en kommentar efteråt var att arbetet med hymnen var som en "seshin" (de fastade t ex hela dagen Hymnen skulle framföras). Men visst var det en meditation i rörelse. Att förställningen gjorde djupt intryck även på åskådarna förstod vi efteråt.

Många gånger har passionsdramat tolkats på ett sätt som jag tycker blir rent obegripligt. Det som är svårast att ta till sig är offertanken, att en god fader måste offra sin ende son för att mänskligheten ska räddas. Detta har jag tagit avstånd från och nästan tänkt att därför har berättelsen som helhet inget att säga mig. Här blev det något annat, något nytt, något allmängiltigt. Det var som att det inte spelade någon roll från vilken tradition man kom eller vilken religion som man eventuellt bejakade.

Livets mysterium

För mig blev det en berättelse om livets mysterium. Korset gestaltar livscykeln "från död till liv", det villkor som alla levande varelser lever i. Genom att bejaka vår svagheter , betrakta våra "skelett i garderoben" – våga falla ner "i själens mörka natt" – kan vi också hitta vår styrka. Det gudomliga ljuset, Visheten, lyser genom oss alla, från dig till mig och från mig till dig.

Jag är väldigt glad över att jag kunde välja med hjärtat och inte med hjärnan som sa till mig att "det här med Jesus, det har du väl ändå gjort".

Fotograf under föreställningen:

Dieter Bartholomäi

Elisabet Jansson, Falun 2006-10-03