Meditation i stillhet och rörelse

Den här artikeln är ett kurskompendium på dansledarutbildningen. För dig som bara vill ha en kort sammanfattning av vad meditation i rörelse innebär följer här en punktlista med de viktigaste kännetecknen.
  • Att meditera är ett sätt att finna sig själv och bara vara i nuet. Det är en väg till den tysta erfarenheten, att lyssna inåt.
  • Man kan meditera på många sätt, sittande, gående, dansande… Vi kanske oftast förknippar meditation med människor som sitter i olika ställningar ("lotus", "diamant" mm) tillsammans i fyrkant eller cirkel.
  • Att meditera i rörelse, dansa i cirkel, ger oss ytterligare en dimension. De rytmiska rörelserna bidrar till att öppna vägen till vårt inre. Våra kroppsminnen väcks till liv och kontakten med mina inre, läkande krafter möjliggörs.
  • Meditation i rörelse hjälper dig att bli mer närvarande, att bli helare och mer integrerad, att bli den du är.
  • Meditation i rörelse är lämpligt i alla sammanhang som syftar till ökad kroppskännedom och för att främja kontakt och samhörighet mellan människor.

Inledning

Min tanke med kompendiet som du har framför dig är att dela med mig av några av mina reflektioner kring meditation, dels det som ibland benämns "att sitta sig till stillhet" eller djupmeditation, dels meditation i rörelse, dvs att dansa. Du kommer inte att få en heltäckande bild av vad meditation är, dess historia, kopplingen till mystiken inom olika religioner eller olika meditationstekniker. Däremot är min förhoppning att du ska få inspiration till att gå vidare med egna litteraturstudier och framför allt fördjupa dig i din egen erfarenhet av meditation, dans och bön. Min ambition är att mer väcka frågor än att ge svar.

Varför meditera?

Vi människor är komplexa varelser med oändliga resurser. Trots stora framsteg inom den vetenskapliga forskningen under de senaste decennierna när det gäller kartläggning av vår genuppsättning och andra biologiska faktorer som har betydelse för vår livsföring så syns mycket fortfarande vara en gåta. Min övertygelse är att vi som enskilda individer ofta bara använder oss av en bråkdel av våra egna resurser, alltså det som vi utrustats med alldeles gratis. Ordet resurs kommer från franskan och betyder ungefär "åter till källan". Vilken källa eller vilka källor kan det handla om när vi tänker på meditation?

I det västerländska samhälle som vi lever i översköljs vi av information. Vår livsrytm präglas ofta av stress vilket bidrar till att begränsa våra möjligheter att ta emot intryck från vår omgivning. Vi måste ofta ta snabba beslut med hjälp av logiska överväganden och tankens kraft. Begrepp som intuition, känslor och andra sinnesintryck får en eftersatt plats och ibland en negativ klang.

Det finns olika modeller inom psykologi och filosofi för hur vi tar intryck från vår omvärld, samlar information och bearbetar den. Jag ansluter mig till de modeller som menar att all mänsklig erfarenhet och kunskap har sin utgångspunkt i den varseblivande, "levda kroppen" ("le corps propre", Merleau-Ponty, 1945). De kroppsliga upplevelserna kommer först, sen kan vi integrera dessa i medvetandet. Här tänker jag på de intryck vi får genom våra fem sinnen och våra känslor. Jag vill också lyfta fram begreppet intuition som är svårt att definiera men för mig signalerar en omedelbar insikt som har något viktigt att säga mig. Vad innebär intuition för dig?

Via de kroppsliga upplevelserna är det också lättare att få kontakt med det psykiska fenomen som kallas det omedvetna eller det undermedvetna. Våra olika försvarsmekanismer och andra barriärer, som visserligen är nödvändiga för vår överlevnad, är ofta ett hinder för oss att komma i kontakt med den resurs som vårt omedvetna utgör. Förr eller senare kommer det att göra sig påmint. Det kan t ex märkas genom ett intensifierat drömmande, dvs vi kanske oftare väcks av våra drömmar. Drömmarna är ett sätt för vårt undermedvetna att i bilder och känslor uppmärksamma oss på något som är angeläget. I perioder av kris i livet kan vi också skrämmas av våra egna reaktioner om vi inte har bekantat oss med oss själva. Om vi vänder på det hela kan vi försöka betrakta oss själva som hela varelser, där alla sinnesförnimmelser har sin betydelse om vi får möjlighet att integrera dem. Det är här meditationen kommer in i bilden, som en möjlighet för oss att få kontakt med vårt inre och alla våra grundresurser.

För att inte missa en stor del av de resurser vi faktiskt är utrustade med, för att bli hela människor, behöver vi grunda i de kroppsliga upplevelserna. Därefter kan vi integrera dessa med de intryck vår hjärna förmedlar i form av tankar, fantasier och föreställningar. På det sättet kan vi medvetandegöra vårt förhållningssätt till andra människor, förstå hur vi kommunicerar och vilka faktorer som ligger till grund för våra beslut och livsval.

Vad är meditation?

Meditation beskrivs inom zentraditionen som "att bara sitta". Man skulle också kunna säga "att bara vara". En bra inställning till meditation för nybörjaren är att inte ha några mål alls med meditationen. Visst finns det väldigt mycket skrivet om möjliga "resultat" som kan fungera som motiv för att börja meditera. Det som varit viktigt för mig är insikten om att det inte handlar om att bli en ny människa utan om att bli mer den jag egentligen är. Att återupptäcka det som alltid funnits inom mig.

Jag vill lyfta fram två nyckelbegrepp: uppmärksamhet och nuet. Att meditera innebär att med hjälp av olika tekniker – som var och en har mycket gemensamt – få hjälp att skärpa vår uppmärksamhet, att sålla bort allt störande brus, och att vända blicken inåt. Detta kan på sikt ge en intensiv upplevelse av att vara närvarande i nuet ("medveten närvaro/mindfulness"). Nuet är i sig ett mycket paradoxalt begrepp. Det är det enda som vi vet verkligen existerar, samtidigt som det inte finns, dvs varje nu övergår momentant i nästa nu. Här vill jag också lyfta in det viktiga och kontroversiella begreppet helig. Vad betyder helig för dig? För mig handlar upplevelsen av helighet just om närvaro, om att "tiden står still", dvs nuet förlängs på ett nästan mystiskt sätt. Den verklighet som jag kan uppleva med mina sinnen, i tiden, befinner sig i ett gränssnitt med den verklighet jag bara dunkelt anar, ur tiden.

"Människor säger att vi alla söker livets mening. Jag tror inte att det är vad vi egentligen söker. Jag tror att vi söker upplevelsen av att leva, så att våra erfarenheter av det rent fysiska livet står i samklang med vårt innersta väsen och vår innersta verklighet, så att vi verkligen känner hänförelsen i att vara levande." Joseph Campbell

Att meditera kan också beskrivas som att vara grundad, att ha sitt rotfäste i Moder Jord, en upplevelse av att vara buren, att underlaget bär. Och att vara inspirerad, dvs att andas in, att fyllas av livgivande ande. Det kan också var ett sätt att inte behöva hålla fast, att släppa taget, kontrollen.

Teknik

Praktiskt, konkret handlar meditation om att ta till sig en teknik. Den omfattar tre delar:

  • Kroppshållningen: Man sitter, står, går eller dansar i balans, dvs i kroppens lodlinje, så avslappnad som det är möjligt.
  • Djupandning: Kroppshållningen ger utrymme för en frigörande andning, djupt nerifrån buken, i kroppens egen takt.
  • Förhållningssättet till tankarna: Tankarna får komma och gå som de vill utan att man fäster avseende vid dem.

Resurser

I början av kompendiet skrev jag om resurser. Jag har reflekterat en del om meditation som en sätt att återknyta kontakten till mina egna resurser, alltså den källa som är immanent, boende inom mig själv. För mig handlar de resurserna bl a om min kreativitet och möjligheten att utvecklas. Jag vill nu ge en tänkbar beskrivning av den transcendenta källan, alltså den som är över och utanför mig själv, och först med utgångspunkt i vår kristna tradition.

Skatten i åkern

"Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern"(Matt. 13: 44)

Vilken är då skatten? En av våra nutida mystiker, Wilfrid Stinissen, menar att den gömda skatten i kyrkans åker är arvet efter mystikerna. Allt det vi söker har vi redan i vår egen tradition. För mystikerna var, och är, meditationen ett förhållningssätt till livet, ett sätt att leva. Det handlar om en (oftast) ordlös bön, om kontemplation inför tillvarons essens, livets källa. Metaforerna är många och visar väl bara vilken omöjlig uppgift det är att sätta ord på den ordlösa, intuititiva erfarenheten! När jag gräver i den här texten hittar jag mer. Åkern, jorden är en bild av mitt inre. Himmelriket, Guds rike finns inom er, säger Jesus (Luk 17:21). I Ordspråksboken 2:4 står det om att söka efter visheten som man söker efter en skatt. Visheten, Sophia, fanns före skapelsen och omtalas alltså som "hon", vilket möjliggör en fördjupning av den oftast ensidigt maskulina gudsbild som under årtusenden har predikats i den kristna kontexten. Här kan det finnas anledning att föra in ytterligare en gudsbild med feminina förtecken, nämligen Anden. Hon omtalas i gamla testamentets andra vers som gudsvinden som sveper fram över vattnet. Den heliga Anden symboliseras ofta av en duva, en urgammal gudinnesymbol som "adopterats" in i bibelns texter. I nutida liturgi benämns hon ofta som "Livgiverskan".

"Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga Anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?" (1 Kor. 6: 19)

Mystik

I den mystika utvecklingen talar man om "själens mörka natt". I många myter finns berättelser om "nedstigningar" till underjorden, dödsriket osv. Här får jag syn på mig själv, sådan jag är. Även det svarta, mörka som jag kanske inte vill kännas vid. I bästa fall möter jag den kärleksfulla blicken djupt inne i mig själv. Målet är att våga se sanningen om sig själv, att bejaka sig själv, att acceptera den man är, kort sagt att bli den man är.

"Vishet är den egenskap att innerst i sin själ veta allt om människans dårskap utifrån sig själv." (Piet Hein)

Möjligheten att bli vis kommer ur modet att bekanta sig med livets mörkare sidor, inkl det mörker som finns inom oss. Filosofi betyder ju kärlek till visdom, jfr ovan Sophia. Visdom är kombinationen av hjärnans kunskap och hjärtats erfarenhet. Att komma ur själens mörka natt ökar möjligheten att vara en ödmjuk människa. Ödmjukhet är humilitas på latin. Det kommer från humus, som betyder grund. Humilis är att vara grundad, att hålla sig nära jorden för att kunna hitta skatten i åkern.

"Det vi söker finner vi lättast och säkrast inom oss." Wilfrid Stinissen

Mystiken är universell och finns i alla religioner. Den handlar om en önskan om att få en djup kontakt med sig själv och samtidigt nå bortom sig själv, att förenas med den gudomliga energin. Jag ska nu höja blicken både utanför den kristna traditionen och även bakåt i tiden. Och då vill jag ta min utgångspunkt i hur dans kan vara meditation.

Några rottrådar

"I begynnelsen var dansen" Iris J. Stewart

Denna parafras på Johannesevangeliets inledningsrad talar om att dansen kom före det skrivna ordet. Det fanns en tid – och den finns kanske fortfarande – när dansen var en integrerad del av religiösa ritualer. Den var i själva verket det högsta uttrycket för andlighet i mänsklighetens sökande efter gemenskap med gudomen. Det finns anledning att tro att cirkeldansen är människans naturliga sätt sen urminnes tider att få kontakt med de inre kraftkällorna, och det med hjälp av redskapet som finns närmast, den egna kroppen.

Shinto

Med hjälp av några citat vill jag försöka vidga vår bild om vad dans kan vara. Jag börjar med en berättelse ur "Myternas makt":

"Vid en internationell konferens i religion i Japan hörde J.C. en annan amerikansk delegat, en samhällsfilosof från New York, säga till en shintopräst: ´Nu har vi sett ganska många ceremonier och besökt ett antal av era tempel. Men jag förstår inte er ideologi, jag förstår inte er teologi´. Japanen stod tyst, försjunken i tankar och skakade sedan långsamt på huvudet: ´Jag tror inte att vi har någon ideologi´, sa han, ´vi har inte någon teologi, vi dansar´." Joseph Campbell

Islam

Inom sufismen, en mystik gren av islam, torde de dansande dervisherna vara kända för de flesta svenskar efter sitt "uppträdande" i Blå hallen. De snurrar runt på ena hälen i cirkel på cirkel runt sin egen axel, sitt centrum, samtidigt som de utför virvlande rörelser i rummet. Det representerar en mer ekvilibristisk form av meditativ dans som ett utryck för längtan efter och en förening med det gudomliga. Den mystika erfarenheten består i förnimmelsen av ett gudomligt Du, förborgad i det egna jaget.

Judendomen

"Vi dansar med hela kroppen för att när vi ber ska vi veta att vi ber med hela själen." (Okänd judisk rabbin)

Inom judendomen är dansen känd som en levande del, inte minst i samband med firandet av olika religiösa högtider. De judiska chassiderna lyfter fram glädjen och dansen som ett uttryck för livet i Gud. Martin Buber berättar följande:

"Rabbinen Moshe Leib från Sasov fick veta att hans vän blivit svårt sjuk. Då läste rabbinen en bön och tog sedan på sig skorna av marockanskt läder, drog åt snörena ordentligt och började dansa. Och se, kraften strömmade ur dansen!"

Kristendomen

I de kristna traditionen nämner kyrkofäderna ofta att vi bör efterlikna änglarnas himmelska cirkeldans. Clemens av Alexandria (150-216 e Kr) uppmanade människor att möta änglarnas himmelska cirkeldans i himlen med fackeltåg och rituell dans runt altaret som en väg till invigning i mysteriet:

"Du också, om det lyster dig, låt inviga dig! Då skall du dansa i cirkel tillsammans med änglarna runt Gud, som är utan början och utan slut, den ende sanne Guden, under det att Guds Logos (Kristus) instämmer i vår sång."

Meditation i rörelse/Heliga danser

Att meditera översätts ofta med att sitta. Det är så vi kanske är vana att tänka oss meditation, både när vi ser ökenfäder och -mödrar framför oss, munkar och nunnor och österländska yogis. Under lång tid är det kanske detta människan behövt för att kunna vila eftersom det dagliga livet inneburit så mycket rörelse för övrigt. Gäller det även nu kan vi fråga oss? För nutidsmänniskan verkar problemet snarare vara att vi sitter för mycket. Min övertygelse, både som biolog och av egen erfarenhet, är att just rörelsen kan vara det som behövs för att komma till ro, för att få vila, återhämtning och för att kunna vara närvarande. Att meditera i rörelse, dansa, ger oss ytterligare en dimension i meditationen och kan både vara ett komplement och ett alternativ till meditation i stillhet: Jag bejakar mig själv som kropp.

Våra kroppar är skapade för rörelse. Våra biologiska funktioner fungerar i en oavbruten rytm, hjärtats slag, andningen, musklernas sammandragningar, cellernas delning osv. Att bejaka vår egen rytm är en lika stark drift som behov av mat, vila, sex. Ett behov av att hitta samklangen med omvärldens och universums rytm. Ett oförlöst rörelsebehov splittrar oss. Rytmiska rörelser återupprättar förbindelserna mellan livskraften och livslusten. I dansen kommer jag lättare i kontakt med mina inre, läkande krafter. När jag inkluderar kroppen i det ordlösa mötet med mig själv blir det svårt att i längden hålla dörren stängd, eftersom kroppen minns utan ord. Därför kan meditation i rörelse vara ett kraftfullare sätt att öppna vägen till det omedvetna än meditation i stillhet. Grundtilliten är att man släpper inte fram mer än man orkar.

"I dansen hjälper mig kroppen att via det omedvetna komma i kontakt med mitt inre, där betrakta det med kärlekens blick och föra upp det till medveten nivå." (Maria Rönn)

För Bernhard Wosien (1908-1986) – en av förgrundsgestalterna inom Sacred Dance-rörelsen – var cirkeldansen "Meditation des Tanzes" eller "Meditation in Movement", alltså meditation i rörelse. Han menade att "meditation antyder en rörelse som går från en inre medvetenhet mot en yttre varseblivning".

I den rytmiska rörelsen, i dansen, får vi möjlighet att integrera alla delar i oss, bli hela människor. Kropp, själ och ande blir en enhet.

"En ung man kom en gång och besökte den helige Nikolaus von Flue (1471-1487) och ville veta hur han bad. Nikolaus svarade: ´Gud kan göra så att det blir lika ljuvt att bedja som att dansa. Han kan också göra så att bönen blir som en vild kamp´. När den unge mannen nästan blev förfärad över att en sådan människa kunde tala om dans, sade Nikolaus ännu en gång: ´Jovisst, lika ljuvt som att dansa!´" (Ur Kristen djupmeditation – W Stinissen)

Litteratur om meditation

Bischofberger, E. och Eklöf, C. (1986): Guds födelse i människan. Om mystik och inre bön i kristen tradition. ÅSAK
Fontana, D. (1992): Meditationshandboken. Richters. ISBN 91 7705 5985
Fontana, D. (1998): Om meditation. ICA bokförlag. ISBN 91 534 2089 6
Mases, P. (1998): Den inre trädgården – öppen mot himlen. Artos. Tel: 0910-779102
Nyström, J. (1998): Våga meditera. Svenska förlaget. ISBN 91-7738-466-0
Stinissen, W. (1990): En bok om kristen djupmeditation. Libris.
Stinissen, W. (2000): Längre in i bönens land. Libris.

Exempel på litteratur i den mystika traditionen:

Hildegard av Bingen. Hennes liv – hennes verk. (1997) Antologi. Cordia.
Hammarsköld, D. Vägmärken
Stinissen, W. Jag dör inte, jag träder in i livet. Libris.
Lönnebo, M. Frälsarkransen, Väven. Verbum.
Böcker om den Heliga Birgitta
Riktig fördjupning är Anton Geels serie om Judisk, Muslimsk resp Kristen mystik – ur psykologisk synvinkel. Norma förlag.
Svenska författare att botanisera bland: Peter Halldorf, Ylva Eggehorn, Margareta Melin, Patricia Tudor Sandahl, Owe Wikström.
Elisabet Jansson, Falun 2005-04-17, reviderad 2007-04-07