Heliga danser – vad är det egentligen?

Inledning

Inför 10-årsjubileet av Meditation i rörelse/Heliga danser i Dalarna har jag känt ett behov av att försöka reda ut begreppen åtminstone för mig själv. Detta gäller främst vad vi menar när vi pratar om Heliga danser. Vi som arbetar med cirkeldans på detta sätt har ett ständigt pågående samtal om olika definitioner och börjar allt mer kunna ringa in vad vi menar. Om dansen kan vi säga att den lever i nuet, är unik för varje stund. Kanske är det så även med definitionen, att den lever sitt eget liv och varierar över tid och rum och med person. Jag vill i alla fall utgå från det som just nu är mitt sätt att med endast en mening beskriva vad jag menar:

"Heliga danser är cirkeldanser med rötter i den folkliga dansen som utövas i ett sammanhang som kan vara helande."

I mitt arbete använder jag mig dock mest av ett annat begrepp, nämligen Meditation i rörelse. Hur detta kan vara två olika sätt att beskriva samma sak på vill jag visa med den här artikeln. Jag kommer också att nämna en del andra begrepp som florerar i Sverige och andra länder och något lite gå in på vad som är gemensamt och eventuellt skiljer dem åt. Det är inte min ambition att ge ett uttömmande svar utan det kan möjligen fungera som en ingång för dig som läser det här. För vidare studier hänvisar jag till referenserna.

Rötter

För att hitta våra dansrötters olika rottrådar vill jag börja där vi står nu och söka mig både bakåt i tiden och i olika riktningar.

Heliga danser i Sverige

Som alla rörelser som föds ur folkdjupen är det svårt att tidsbestämma "när det började". I början av 1990-talet var Maria Rönn präst i Svenska kyrkan och arbetade i Markuskyrkan i Stockholm. Där arbetade också Marie-Louise von Malmborg som församlingsvärdinna. Hon hade deltagit i många kurser i cirkeldans med Lucie Minne (se nedan) och andra internationellt erkända dansledare bl a på Findhorn Foundation (kommunitet på ekologisk och andlig grund i norra Skottland). På Marie-Louise´ initiativ inbjöds Lucie till församlingen hösten -91 för att leda en provapådag, i vilken Maria deltog. För Maria var detta svaret på vad som fattades, både i hennes och kyrkans liv, så hon bad Marie-Louise att leda cirkeldans i kyrkan. Marie-Louise beskriver det som gudomligt inspirerat att Maria och hon fördes samman och hon startade sin dansgrupp våren 1992. Samma höst gick Maria dansledarutbildningen på Findhorn och sedan ledde hon och Marie-Louise varsin dansgrupp i Markuskyrkan.

Till att börja med kallade de dansen Helande dans. Så småningom utkristalliserade sig begreppet Heliga danser. Jag tror att det var ett sätt för Maria att översätta det engelska begreppet Sacred Dance. Maria brukar betona att "vad vi än tycker om begreppet så har det från början haft en referens till kristendom (kristen mystik) och har med sin speciella form av cirkeldans utvecklats inom ramen för Svenska kyrkan" (intern text för DUN – Dansledarutbildarnas Nätverk). Läs mer på www.mariaronn.com

1994 startade Maria grundutbildningen för dansledare i Sigtuna tillsammans med Lisbeth Gustavsson. När Lisbeth slutade efter några år trädde Pia Rosén in i hennes ställe. 1997 kom första upplagan av Marias bok: "Heliga danser – dans som rit och bön", vilken varmt rekommenderas för den som vill veta mer om bakgrund, dansens teologi och mycket mera. Heliga danser är gemensam dans, dvs alla inbjuds att delta. Det är ingen uppvisningsdans. Maria och Marie-Louise återinförde cirkeldansen i kyrkans hägn, vilket är ganska unikt för Västerlandet i modern tid. Min bild är att detta varit avgörande för att Heliga danser fått så stor spridning i vårt land. Tack Maria, Marie-Louise och ni andra som sådde dessa frön!

Men alla mynt har också en baksida, och kopplingen till kyrkan kan ha bidragit till att Heliga danser ibland förknippas med kyrka och kristendom på ett för dansen negativt sätt. Begreppet bidrar till förvirringen, på vilket sätt helig? Därför finns det anledning att vidga cirkeln, utåt och bakåt.

Cirkeldans i Sverige

Lucie Minne flyttade till Stiftelsen Stjärnsund 1985. Den grupp människor som startade stiftelsen var inspirerade av Findhornstiftelsen. Därför var det naturligt att bjuda in många av världens stora dansledare: Bernhard Wosien, Friedel Kloke, June Watts m fl. Så småningom blev Lucie inspirerad att själv börja leda dans. Hon utbildade även nya dansledare. Lucie översatte Sacred dance till Helande cirkeldans. Verksamheten pågick till 2002 då Lucie flyttade till England.

Så 10-årsjubiléet som vi nu firar i Dalarna är verkligen en sanning med modifikation, och gäller enbart det som jag vill benämna Meditation i rörelse/Heliga danser. Min upplevelse är att Helande cirkeldans och Heliga danser i grunden handlar om samma sak, med gemensamma rötter. Lucie var en länk från Findhorn och traditionsbärare direkt från Bernhard Wosien. Hon hade dock sin verksamhet i huvudsak förlagd utanför kyrkan.

Jag vill också nämna att cirkeldansen spred sig bl a till Hälsingland, där dansandet har djupa rötter. T ex ledde både Bernhard Wosien och Friedel Kloke kurser i Delsbo. Även i Skåne och förmodligen i andra delar av vårt land har det dansats cirkeldans utanför kyrkan redan på 1980-talet (och då tänker jag inte på folklig dans med rötter i vår egen kultur, se nedan).

En annan dansrörelse i vårt land är Universella fredsdanser som har samma djupa rötter som all cirkeldans. Denna dansform växte fram på 1960-talet genom amerikanen Samuel Lewis´ (1896-1971) inspiration. Rörelsen är konfessionslös, dvs inte bunden till en viss lära eller religion. Grunden är de levande orden - böner, fraser och mantran - från hela världen, som sjungs medan man dansar. Min egen upplevelse av Universella fredsdanser är att det verkligen är en rörelse som verkar för försoning och fred, helt i Bernhard Wosiens (se nedan) anda. Läs mer på www.vindafrid.nu

För Dalarnas del vill jag också nämna Joan Donkin som i sitt arbete med liturgisk dans (se nedan) även till viss del använt sig av cirkeldans.

Sacred Dance

Förra året var det 30 år sen Bernhard Wosien inbjöds till Findhorn. Då hade människor levt där i en kommunitet baserad på samhörighet och solidaritet både med naturen och världen i övrigt med utgångspunkt från vars och ens inre källa av gudomlig visdom sen 1962. Men något saknades – dansen!

Bernhard Wosien (1908-1986) hade studerat teologi och var balettmästare och förste dansare på Berlinoperan, koreograf och danspedagog. I mötet med den folkliga dansen med början på 50-talet, särskilt de grekiska danserna, började det som Bernhard skulle komma att kalla "Meditation des Tanzes" ta form. Bernhard hade länge anat dansens esoteriska dimension, uttryckt så att dansarbetet måste börja med grunden, dvs från insidan, så att det blir möjligt att spegla människans likhet med det gudomliga. När han så inbjöds till Findhorn föll allt på plats. Han fann jorden där fröna skulle sås, gro och växa till det som kommit att blomma som "Sacred Dance".

"Genom att dansa i cirkel helas världen” (Bernhard Wosien)

Sacred dance, eller Sacred Circle Dance finns över hela världen. En enkel sökning på Sacred Dance eller Circle Dance ger nästan 200 000 träffar vardera. Ur Wikipedia:

Circle dance, is the most common name for a style of traditional dance usually done in a circle without partners to musical accompaniment. It became popular in the alternative, feminist and new age aspects of western culture in the 1980s and 1990s and continues today.

The circle is probably the oldest known dance formation. It is found in the dances of many cultures, including ancient Greece (chorea), African, Eastern European, Irish Celtic, Catalan (sardana), South American and North American Indian. Circle dance mixes traditional folk dances, mainly from European or Near-Eastern sources, with recently choreographed ones to a variety of music both ancient and modern. Dances can be slow and meditative, or lively and energetic.

Sacred Circle Dance is a modern form which originated in the Findhorn Foundation community in Scotland following visits there from 1976 onwards by Professor Bernhard Wosien, a German dancer. Known first as Sacred Dance, it has changed over time as enthusiasts have made contributions, and may now be called Circle Dance, Sacred Dance, or Sacred Circle Dance (SCD). A small altar of flowers or other natural or venerated objects is usually placed at the centre of the circle.

Folklig dans i vår kultur

Vårt sökande efter rötter närmar sig nu den folkliga dansen. I vårt land lever cirkeldansen tydligast kvar i form av dans runt julgran och majstång och i viss mån i form av långdans. Föregångarna är sånglekar – som från början dansades av vuxna och fick en fast, stiliserad form i slutet av 1800-talet på Nääs Slöjdseminarium, där också lekledare utbildades – och andra gruppdanser där traditionen hålls vid liv av folkdanslag. Men folkdansuppvisning är en förhållandevis moderna företeelse, liksom pardans. På senare tid har dansformer som Linedance och Squaredance samlat många människor. Här behöver man inte vara jämna par och alla kan delta oberoende av ålder och kön. Alla dessa dansformer har samma grund i en äldre sång- och danslekstradition och det som under medeltiden var olika ringdanser och långdanser i stil med balladdans, vilken fortfarande lever i obruten tradition på Färöarna.

Cirkeldans i världen

I Europa lever cirkeldansen mest kvar i utkanterna. Särskilt tydligt är det i den östra och sydöstra delen. I t ex Rumänien, Bulgarien och Grekland kan vi fortfarande bjudas in att delta i cirkeln i de traditionella bydanserna. Folkslag som lever i diaspora (förskingring) har ofta bevarat sin kultur särskilt starkt. Jag vill nämna romer, armenier och judar som exempel på folkgrupper där cirkeldansen har en mycket stor betydelse både i vardagen och vid högtider, t ex i samband med olika riter.

Via våra invandrare möter vi också cirkeldansen. För kurder och andra folk från Mellanöstern är den gemensamma dansen i cirkel en självklarhet. Även om dansen ser lite olika ut så är det ändå cirkeldans vi möter över hela världen, i Afrika och Indien, hos indianer och andra ursprungsbefolkningar.

Men hur började det då?

”Människans evolution handlar om dans och ingenting annat” (Lasse Berg)

Nu får vi förflytta oss flera hundratusen år eller kanske flera miljoner år tillbaka i historien. Våra förfäder och anmödrar levde i södra Afrika. Enligt de teorier som forskarna arbetar efter idag skildes vår utvecklingslinje från den som skulle bli våra nära släkting, schimpansen för drygt 5 miljoner år sen. Oberoende forskare menar att just förmågan att röra sig tillsammans efter ljud i samma rytm är unikt för människan. Det var alltså när våra förfäder och anmödrar börja synkronisera sina ljud och rörelser i samma rytm som det gav en högre överlevnads-förmåga jämfört med andra grupper och detta bidrog så småningom till utvecklingen av den moderna människan, Homo Sapiens. Lasse Berg menar att ”de som dansar håller samman, de som håller samman överlever lättare.” Jag vill gärna tro att han har rätt!

Fortfarande idag kan vi se att när vi människor samlas spontant, utomhus eller i ett tomt rum, så ställer vi oss i en cirkel. I en cirkel är vi jämbördiga, hierarkierna faller och alla ser alla. Det finns många anledningar att tro att det mest ursprungliga sättet att dansa tillsammans är cirkeldansen. Oavsett om vi tänker oss folkdans i Grekland, balladdans från Färöarna, afrikansk ringdans eller en ravefest så är cirkeln grunden.

Det är inte svårt att känna igen de grundläggande dansstegen som visserligen med stor variation återkommer i all cirkeldans. När vi dansar i cirkel följer vi fotspåren av dem som dansat före oss, med dem som dansar nu och de som kommer efter. Det är ett mycket påtagligt kroppsligt och andligt sätt att med hela sin varelse uppleva hur vi är delar av samma organism. Om jag fortsätter att associera runt en organism med rötter så ligger det nära till hand att nämna att "Livets träd" också är ett av de namn för Sacred Dance som florerar i Sverige.

Kärt barn har många namn

Nu har jag bl a nämnt Heliga danser, Meditation i rörelse, Helande cirkeldans och Universella fredsdanser. Inom kyrkan är det inte ovanligt att man pratar om Helig dans. Men den bestämda formen ökar enligt min mening risken för exklusivitet. Den bidrar inte heller till förståelsen utan jag föredrar att hålla mig till Heliga danser.

Jag har redan nämnt Liturgisk dans, som per definition är "dans som förekommer i ett liturgiskt sammanhang, alltså i en gudstjänst". På det sättet kan det vara all slags dans, men en "vardagsföreställning" är nog att det handlar om koreograferad dans som en grupp dansare eller en ensam solodansare visar upp för församlingen. Dansgruppen DIGT (Dans I Guds Tjänst), verksam i Skåne sen början av 80-talet, har haft stor betydelse för den Liturgiska dansen i Sverige, inte minst i samarbete med Lunds stifts kyrkospel. Läs mer om detta i den utmärkta artikeln av Lars Eidevall och Gunnel Erlander (2001, se referenserna).

"Rituell dans är en cirkeldans som inte är koreograferad utan bygger på spontana steg och uttryck i en rituell form, där rytmen hålls av en trumslagare. Den bygger på en myt eller annan allmänmänsklig berättelse som man kan relatera sin egen livshistoria till" (ur broschyr för Rituell dans i Lund).

Det finns även andra begrepp som internationella folkdanser, kyrkodans, sakral dans, församlingsdans, kördans och många fler som jag inte går in närmare på här.

Sacred Dance var faktiskt inget självklart namn på Findhorn. Under en period i början sa man "Holy Dance". Att den bok som Maria-Gabriele Wosien (Bernhards dotter och nu viktigaste traditionsbärare) gav ut 1974 just hette "Sacred Dance" hade stor betydelse. I Tyskland är Meditation des Tanzes ett vanligt begrepp, vilket alltså Bernhard Wosien myntade ("Meditation in Movement" på engelska). Kanske det enklaste vore att säga bara cirkeldans, vilket också är en gångbart begrepp internationellt (Circle Dance)?

Meditation i rörelse – är det Heliga danser?

Meditation innebär en rörelse från en inre medvetenhet mot en yttre förnimmelse…Vi erfar gårdagen genom våra minnen och framtiden via vår föreställning. Det enda vi kan erfara i realtid är det hela tiden undflyende ögonblicket som håller oss i rörelse – där upplever vi helheten. (Berhard Wosien)

Att meditera är ett sätt att finna sig själv och bara vara i nuet. Meditation beskrivs inom zentraditionen som "att bara sitta". Man skulle också kunna säga "att bara vara". Det som varit viktigt för mig är insikten om att meditation inte handlar om att bli en ny människa utan om att bli mer den jag egentligen är. Att återupptäcka det som alltid funnits inom mig.

Min erfarenhet är att rörelsen fördjupar meditationen. Våra kroppar är egentligen inte gjorda för så mycket stillasittande som vi ofta ägnar oss åt. Evolutionen har inte hängt med. Min tro är att just rörelsen ibland kan vara det som behövs för att komma till ro, för att få vila, återhämtning och för att kunna vara närvarande.

Helande

"Helandets rikedom erfars inne i dansen eftersom den närhelst vi är integrerade i rörelsens flöde bildar en bro mellan tid och rum. (Bernhard Wosien)

Nu börjar jag närma mig begreppet helig. I en grupp som dansar händer det mycket, både det som är påtagligt synligt som ökad självkänsla, stolthet, stärkt kroppsmedvetande och det som sker mer i det undermedvetna. Dans i cirkel innebär gemenskap, närhet, beröring, möten och en möjlighet att få kontakt med sina inre resurser. Att dansa tillsammans främjar en god hälsa på många sätt. Både fysiskt och mentalt ökar vårt välbefinnande. Det är också ett sätt att uppleva sina gränser och att öva balansen mellan närhet och avstånd. Känslan av samhörighet stärks. Att meditera i rörelse hjälper oss att bli hela och integrerade.

Dansen är också en väg till det som inte går att förklara med ord, av vissa beskrivet som det som är utöver/mer än/utanför oss själva, men som också beskrivs som det som är oss mest nära/djupast inom oss/vårt väsens kärna osv. Dans har historiskt sett haft en självklar plats i all religionsutövning. Inom kristendomen hade dansen en given plats långt in på medeltiden i kyrkor och katedraler och senare på kyrkogårdar och i samband med likvakor. Huizinga (1945) menar att "all äkta kult sjunges, dansas och lekes". Hos södra Afrikas bushmän (San-folket) möter vi fortfarande trancedansen. I många religioner som t ex shintoismen och judendomen är dans vanligt i rituella sammanhang. Att dans kan vara en meditation i rörelse är inte svårt att förstå när vi ser dansande dervisherna inom sufismen.

"I dans som meditation dansar vi våra drömmar som möter oss bortom orden" (Bernhard Wosien)

För mig handlar upplevelsen av helighet om närvaro, om att "tiden står still", dvs nuet förlängs på ett nästan mystiskt sätt. Den verklighet som jag kan uppleva med mina sinnen, i tiden, befinner sig i ett gränssnitt med den verklighet jag bara dunkelt anar, ur tiden. Att dansa Heliga danser är en möjlighet att möta varandra, oss själva och Livets källa.

Slutord

I inledningen beskrev jag det pågående samtalet i dansledarkretsar om vad Heliga danser är. Jag vill särskilt tacka mina kollegor Eva Ullner, Pia Rosén, Cajsa Ty och Marie-Louise von Malmborg för granskning av faktainnehållet, hjälp med korrekturläsningen och glada tillrop.

Det jag så mångordigt försökt beskriva handlar egentligen om den tysta, ordlösa erfarenheten. "Endast den som dansar förstår vad som sker" (Ur Johannesakterna). Jag vill avsluta med en dikt som sammanfattning:

GUD

Vi
använder
ord
för att beskriva
det ordlösa
det som är
utom tankehåll
Därför
blir varje försök
att tala om Gud
en kringgående rörelse
en helig dans
(Lars Björklund)

Referenser

Berg, L (2005): Gryning över Kalahari : Hur människa blev människa. Ordfront förlag AB ISBN: 9173249343 / 91-7324-934-3
Björklund, Lars (1998): Guds begränsning. En bok om kärlek. Bokförlaget Libris.
Eidevall, Lars och Erlander, Gunnel (Dansgruppen DIGT, 2001): "Liturgisk dans – vad är det egentligen". Tro och Tanke 2001:9 (Liturgi och drama)
Huizinga, J (1945): Den lekande människan. Natur och Kultur, Sverige, 2004 ISBN 9127098036
Rönn, Maria (2005): Heliga danser – dans som rit och bön. Verbum
Wosien, B: The Dancers Journey – Self-Realisation Through Movement. Ett urval av texter från "Der Weg des Tänzers" - Bernhard Wosien (Veritas Verlag 1988) publicerad på Findhorn 2006.
Wosien, Maria-Gabriele (1992, publ 1:a gången 1974): Sacred Dance. Thames and Hudson. ISBN 0-500-81006-0
Johannesakterna ur Nya Testamentets apokryfer.
Elisabet Jansson, Falun 2007-01-16, reviderad 2010-07-10