Den första husvagnen från 1962
Elisabet framför välkomstskylten
Frodig grönska runt Community Center där vi åt lunch och middag

Festival of Sacred Dance Findhorn 2006

I juli i år gick en av dröm i uppfyllelse då jag äntligen åkte till Findhorn för att delta i den årliga dansfestivalen. Detta år var det dessutom jubiléum – 30 år sen Sacred Dance föddes i Findhorn. Då hade människor levt där i en kommunitet baserad på samhörighet och solidaritet både med naturen och världen i övrigt med utgångspunkt från vars och ens inre källa av gudomlig visdom sen 1962. Men något saknades –dansen! Bernhard Wosien inbjöds till Findhorn under hösten 1976 med sin "Meditation i rörelse". När dessa frön såddes i Findhorns rika mylla kom den sedan att blomma som "Sacred Dance".

Upptakt

Ewa och tre Skånekvinnor

Vi var sju deltagare från Sverige: fyra skånskor, Eva Ullner från Stockholm (ofta sedd gäst på Findhorn), Ewa Henderson, dansledare från Luleå och så jag från Dalarna. Jubiléumstonen slogs an direkt när festivalen inleddes med att Gabriele Wosien, Bernhards dotter, ledde de flera hundra deltagarna i en härlig polonäs i den pentagonformade Universal Hall under en stor bild av hennes dansande föräldrar, Bernhard och Elfriede. Historiens vingslag! Därefter ledde Gabriele oss i en magisk "Solmeditation", en dans som förmodligen alla som dansat Heliga danser mött, koreograferad av Bernhard. Festivalen var i gång!

Det var ett digert dagsprogram som mötte oss, ett veritabelt smörgåsbord att välja från, med många av världens stora dansledare på plats. Två eller tre parallella workshops både för-, eftermiddag och kväll. Här gällde det att gå på intuitionen, det fanns inte en chans att hinna med allt.

Centrum att dansa runt

"The Hymn of Jesus"

Ewa och jag drogs på ett märkligt sätt till en "kurs i kursen", dvs en tre dagars workshop med Gabriele. Vi var ett drygt 40-tal människor från hela världen som delade den här upplevelsen, arbetet med och uppförandet av "The Hymn of Jesus". Det var som att "hymnen" valde oss. Koreograferad av Bernhard hade föreställningen satts upp under Trettonhelgen 1977. Samme man som stod för recitationen då, gjorde det nu 30 år senare. Gabriele gjorde ett beundransvärt arbete med att mycket tålmodigt instruera oss dansare (av vilka en hel del inte förstod engelska), ljud- och ljusskötare m fl. Föreställningen består av ett 10-tal danser (där jag kunde känna igen "Hosanna", Konsekrationscirkel-dans och "The Pilgrim´s Dance". Berättelsen är passionsdramat från intåget i Jerusalem till uppståndelsen och hyllningen av Guds Moder. Lärjungarna Johannes och Judas spelar en särskild roll. Själva kärnan är den 12 minuter långa "The Hymn of Jesus", där man dansar till de 4 ggr 7 verser ur Johannesakterna där Jesus dansar med sina lärjungar i cirkel sin sista kväll. Det var en sagolik upplevelse att få gå in i den här berättelsen på det här sättet under Gabrieles mycket kunniga och samtidigt ödmjuka ledning. Själva förställningen gjorde djupt intryck även på åskådarna förstod vi efteråt.

Stora dansledare

Dans i Universal Hall med Lauras band

Efter detta blev det inga större problem att gå vidare med valen. Det blev ett par workshops med Laura Shannon – känd för många svenska dansare genom sina populära seminarier i Sverige. Men Laura får man chansen att dansa samma dans många gånger och verkligen fördjupa sig – härligt. Det var också fantastiskt att få dansa en kväll till levande musik med hennes band, då hon både var vocalist och spelade olika instrument. En sen kväll ägnade jag åt romska danser i allt högre tempo med Andy Bettis – härligt!

Dans på Cluny med Serendepity

Jag passade också på att få lite nya intryck genom Judy King och Mandy de Winter och deras band Serendepity. Israeliska danser, danser koreograferade av andra stora dansledare som Friedel och Nanny Kloke mm. Mycket dansglädje!

Fido leder dansen

En för många ny bekantskap var Fido, elev till Bernhard Wosien, som lärde ut danser i Bernhards anda. Mycket grekiskt. Fido dansade en bejublad Hassapicos i vit skjorta med vida ärmar och svarta, höga stövlar på avslutningskvällen. Då insåg jag att man nog borde ha tränat balett för att klara en del av de grekiska danserna…

Meditation i rörelse med Susanne

Den sista förmiddagen, då förresten solen strålade från en himmel som annars mest varit grå, deltog jag i en workshop utomhus med Susanne Bartholomäi (som kommer till Sverige i november nästa år). Hon ledde oss i en ljuvlig "Meditation i rörelse", med enkla och suveräna danser av bl a Nanny Kloke och Wilma Vesseur med Shambala Center bakom oss och Findhorn Bay framför oss.

Vägen hem

Laura omgiven av Elisabet, Eva och Ewa

Efter en veckas intensivt dansade kände jag mig mycket glad, avslappnad och nöjd när jag via buss till Aberdeen och flyg därifrån till Stockholm via London gjorde resan hemåt. I minnet bevarar jag också alla goda möten, med Sheila från Skottland, Francise från Brasilien, Nancy från USA och Doris från Tyskland som jag delade hus med, med deltagarna i min "sharing group" och med alla kända och okända festivaldeltagare och ledare som jag delat gemenskapen i danscirkeln med.

Jag vill varmt rekommendera alla som dansar Heliga danser att någon gång åka till Findhorn och dansa tillsammans med så många människor från så stora delar av världen.

Elisabet Jansson, Falun 2006-10-02