Centrum att dansa runt
40 dansare i flera cirklar fyllde danssalen på Sundbornsgården
Jubilerande dansledare

Dansfest hela dan!

När Dalarna firade 10 år med Heliga danser skrev vi januari 2007 och det var dansfest hela dan!

Oj så mycket snö det var däruppe i Falun! Det knarrade så gott under fötterna och på gårdarna i Sundborn stod det sparkstöttingar. Rejält vinterföre alltså, med packad snö på de osandade sparkvänliga vägarna.

Förfest och förvirring

Elisabet Jansson som hade bjudit in till festen körde i skytteltrafik mellan Falun C och Sundbornsgården med oss som anlänt redan kvällen före. Vi beundrade den vackra 1700-talsprästgården, åt middag och ägnade oss åt intressanta diskussioner beträffande skillnaderna mellan rituella danser, heliga danser etc.

En del av oss hade definitionerna ganska klara för sig, medan andra var lätt förvirrade. Det slutade emellertid med att vi alla var förvirrade, fastän på en – förhoppningsvis - högre nivå.

Om vi då hade läst den förtjänstfulla skriften som alla deltagare fick, Heliga danser – vad är det egentligen? hade frågan kanske framstått i en klarare dager. Den finns att läsa och kopiera på Elisabets hemsida www.vilairörelse.nu.

Möten

Dansare mötte upp från norr och söder

Visst är det något speciellt med dansfester! Förutom glädjen att dansa upplever man glädjen att träffa nya och gamla vänner. Somliga är bara ett namn som man sett i diverse sammanhang, och som man nu plötsligt får ett ansikte till. Väldigt roligt! Somliga långväga dansvänner har man liksom ett pågående samtal med, och varje gång tar man med självklarhet upp tråden från senaste träff.

Maria - hedersgäst

Cajsa Ty från Örebro, Maria från Stockholm och Inger från Falun

Det var ett varierat och roligt program Elisabet hade vävt ihop för oss 40 deltagare. Eftersom det var jubileum dansades till en början Ursprungliga Danser som exempelvis Vetekornet, ledda då som nu av Maria Rönn. Maria blev hyllad för sin dansgärning som ju är väldigt mycket pågående, både för henne själv och alla oss avknoppningar.

Det var roligt att höra Maria berätta hur hon tillsammans med dottern Milda reste till spanska Montserrat inför boken om Heliga danser som utkom 1997. De ville förstå hur man dansade till musiken i boken Llibre Vermell från sent 1300-tal som finns bevarad i klostret. De parlerade med någon ärevördig prelat på sin bästa tysk-spansk-franska, men det visade sig att dans inte var någon högprioriterad fråga. Klostret förfogar emellertid även idag över begåvade musiker och har sedermera givit ut en egen CD med ”sin” musik.

Verbum som gav ut boken konstaterade att det blev för dyrt med rättigheterna till musiken Maria först hade valt, därför kom den att handla om dans och musik från de två klostren Taizé och Montserrat.

Dansledarstafett

Fredens Ande

Med jämna mellanrum hoppade olika dansledare in och vi fick oss bland annat en ökenvandring på kamel, min nya favorit. Det finns folk som lär tala med hästar, men har dom dansat med kameler? Fredens Ande med ryska inslag där vi själva sjöng i kanon blev alla väldigt berörda av.

Vi dansade syrtos så det fräste i svängarna och framåt eftermiddagen ledde Elisabet ett pass med čoček och övriga lite vildare danser. Otroligt vad vi hann med mycket. Ändå åt vi lunch däremellan, tror jag åtminstone, och vi hade korta vatten och fruktpauser. Samt en liten stund för frambärande av skänker till 10-åringen.

En förmån att få dansa med många dansledare

Dans som liv

Vi hade också ett kort samtalspass med några deltagares upplevelser av dans. Det talades om dansen som liv, allt liv är heligt. Dansen liknades vid ögonblick när man upplever ett flöde, det kan vara i kyrkan, på en storslagen plats i naturen, eller var som helst.

Det talades om ”lovdans” inspirerat av ordet lovsång, om rörelse i gudstjänsten, om hur alla rör sig tillsammans som en enda kropp. ”Något av det bästa som hänt mig”, ”upplevelser som är svåra att sätta ord på” är uttalanden som många håller med om.

Kyrka som gjord att dansa i

Plötsligt var det sen eftermiddag, och somliga vandrade och andra blev skjutsade i bil i den kalla vinternatten till Sundborns kyrka - en korskyrka med tunnvalv med mycket sammanhängande yta i en vacker blå färg. Det var dessutom en utmärkt danskyrka, dvs inte full med bänkar ända upp i koret, och med vackert trägolv! Interiören hade Carl Larsson färgsatt vid renoveringen 1905, och då hade han även målat lite änglar och festonger.

Min bild av Dalarna som något tidlöst och mytiskt blev bekräftad just här, magiskt…

Magi

Det blev en underbart stämningsfull kväll med både sång och musik, bland annat Möt mig nu som den jag är från Iona, Herdarnas dans, och millenniepsalmen Innan gryningen. Kyrkvärden som tydligen hade hoppat in för en kollega, och som varit helt ovetande om vad han givit sig in på, var entusiastisk. Han frågade sig varför killar var så ovilliga att dansa, själv kände han sig nu helt enkelt glad! Glad!

Och jag har hört att han fortfarande pratade om sin upplevelse när Elisabet mötte honom senare. Magin hade gjort sitt för honom också…

Efterfest

Men efter dansen i Sundborns kyrka var vi alla helt prosaiskt väldigt hungriga. Vi skyndade hem till Sundbornsgården och ägnade de ljuvliga pajerna all vår uppmärksamhet en lång stund. Vinet, sångerna och talen flödade.

Artikelförfattaren - i mitten - svänger loss i en dans från Sydafrika

Plötsligt var det väldigt sent och jag kröp upp för trappan till ”Fader Hughs kammare”, där jag bodde i ensamt majestät. Det gäller att hålla sig själv och alla andra glada. Och förhållandevis snarkfria.

Tusen tack Elisabet för en välplanerad, smidigt genomförd och fantastiskt rolig fest. Vi kommer gärna igen!

Fotografer:

Pia Rosén, Inger Schroeder, Cajsa Ty och Elisabet Jansson

Eva Ullner, Stockholm 2007-02-08